Om det är något jag älskar så är det naturen, skog, hav, ängar, landet, blommor. Alla årstider har sin skönhet och när varje årstid har sin bästa topp och då är kroppen alldeles lyrisk över vilken vacker värld vi lever i. Nu är det dessutom så där extra vackert eftersom jag nästan aldrig har sett så här mycket snö. Det bästa med att ha hund är att då måste man gå ut oavsett väder. Igår en inte alls så lockande eftermiddagspromenad i snöoväder som slutade i en skogspromenad i en förtrollat vacker skog. I dag blev det också en sån där vacker promenad, tänk er själva orörd snö på backen djupt inne i skogen ( hum 2 km hemifrån) alla träd är fyllda med snö. Vid skymingen är det alldeles vitt, det dova ljuset gör liksom ingen markering av mark och himmel. Då, när jag var där inne mitt inne i skogen hoppar det rådjur över stigen, känslan blir ju bara ännu större. Då börjar tankarna snurra om hur man ska kunna förmedla den här känslan, hur man ska kunna dela med den till andra så att de förstår hur vackert det var den där kvällen då jag var ute i skogen alldeles ensam med min hund i den orörda snön. kan ma skriva, kan man måla, telepati ?? =) kameran låg ju kvar hemma....jaja mobilkameran finns ju allitd med...men ack se bilden ovan...inte ser den så förtrollad ut. Nej, riktiga ögonblick går inte alltid att fånga.

Ett tips, ni som inte har varit ute i skogen på länge, ta en promenad, avvik från stigen och bara gå, stanna titta er omkring, lukta, andas, tänk. Det är terapi på riktigt!