Den här dagen har jag spenderat med näsan i boken språk, kultur och social identitet. Vilken mastig bok, den är inte lättläst!! Hade lite svårt för den i början men det lossnade lite och det blev intressant när det skrivs om klasstillhörighet, om ortsskillnader, kepsens vara eller inte vara. Självklart är boken bra och intressant och den får en kanske att tänka till när man har en ny elev i klassen eller barn från andra länder med olika språk och kulturer men jag kan inte låta bli att tycka att det som skrivs är så självklart och något som man redan vet. Självklart har vi oskrivna regler och självklart är vi olika och tycker olika beroende på vår sk. tillhörighet. men sådan är världen, vi kategoriserar, sätter namn, vi vill vara delaktiga och speciella. Och det är jätteviktigt att man förstår detta i möte med andra människor.
Men någonstans långt därinne är jag medveten om att jag förmodligen har lärt mig något viktigt utav boken fast jag kanske inte riktigt var medveten om det. för det är ju så det fungerar i skolan och i de estetiska ämnena, eller??
vilken tur.
12 år sedan
Du satte verkligen ord på mina tankar! Kände precis likadant, tyckte också boken var mastig och jag fick lite panik i början för det kändes inte som jag kom ngn stans. Tycker också att det som skrevs i boken är ganska så självklara saker men den vill antagligen göra oss påminda om dem, för man kanske inte alltid tänker på hur vi håller på, den vill nog att vi ska tänka oss för lite innan vi har förutfattade meningar osv. Men jag håller med dig, det är så samhället ser ut idag, vi har ett behov av att kategorisera och sätta stämplar.. Men något jag har lärt mig är att man får inte låta lärare tala om för en hur "vissa" barn är (något som många är bra på) utan försöka skapa oss en egen bild. Det ska bli intressant att se hur man kommer handskas med kulturskillnader och krockar när man kommer ut som färdig lärare.. Lycka till med studierna! Trevlig helg! /Sofia Lidköping
SvaraRadera